…blir jag lite trött när folk inte förstår. När dom inte förstår att dom gjort fel. Ibland tycker jag nästan det är värre än att man gör fel med flit.

Tog den från Ida

Jag blir glad: När det går som jag vill.
Jag blir förbannad: Väldigt sällan, men när folk beter sig som idioter.
Man ska akta sig för att:
Om jag fick ändra något med mitt utseende skulle det vara: Min dåliga hy.
Jag känner mig lycklig när: Ganska ofta, men speciellt när jag får sitta i soffan och klänga på darling.
Jag tycker inte om människor som är: Dryga!
Jag känner mig trygg med: Tja, nästan alla faktiskt. Med lite mer med vissa.
Jag tycker det är onödigt med: Märkeskläder.
Jag blir stressad: Inte så ofta, men just nu när det är mycket hemma plugg.
Jag tål inte karlar som: Inte kan ta hand om sig själva.
Jag är rädd för: Kryp och insekter.
Jag tycker inte om: Morgnar. Vem uppfann dom liksom?!
Jag är kär i: Peter
Jag svär: Inte speciellt ofta, men det händer ju.
Jag gråter: Oftast när jag ser nått känslosamt på tv eller film.
Jag ler för mig själv när jag tänker på: Roliga saker.
Uttryck jag använder ofta är: Herre guuuuud.
Just nu saknar jag: Ingen tror jag.
Jag förstår mig inte på: Varför det aldrig blir riktigt rent när jag städar.
Jag skulle vilja lära mig att: Vet inte riktigt
Bästa dofterna :Fruktiga lukter.
Värsta lukterna: Hmmm, svårt.
Jag hatar: Morgnar.
Jag älskar: Jul!

Nog vet man ju alltid att Märsta är litet, och träffar man en ny människa så har man nädtan alltid gemensamma vänner eller bekanta. Men ibland sker det sånna där saker då man liksom på nytt blir påmind om hur liten stad det är. Idag var jag med om en sån händelse, jag fick nästan lite magont av det. Jag visste liksom inte riktigt om jag skulle gå bakom hela vägen, eller gå om bara för att komma förbi snabbt. Nu tror jag förvisso inte att den här personen vet vem jag är, men det räckte att jag visste.
Även om jag fick lite ont i magen av det, så kände jag ändå att… vilket uppköp.

Den här helgen har ju varit full rulle, tur att man är ledig imorgon också så man får lite vila.
Började lite lätt redan i torsdags, då var vi hemma hos Ida, beställde hem lite mat och drack lite. Men det blev ändå en väldigt tidig kväll, så jag gick hem till P och sov där, han hade precis hunnit lägga sig men inte somnat.
Fredagen. Jag, jessica och Ida åt middag hemma hos Ida. Började dricka…fortsatte dricka… fortsatte lite till. Ja ni förstår. Sen begav vi oss till Lindvägen där vi skulle på inflyttningsfest part 2 hos en snubbe, på vägen mötte vi upp P och hans gäng, dom var rätt många. Och när vi väl kom dit, så var där också redan väldigt många! Det var väldigt trångt. Men typ alla man nånsin träffat var där kändes det som, och det var riktigt kul faktiskt. Även om man gillar vissa människor mer än andra. Sen gick vi hem.
Det gick ju som det gick. P och den andra P började bråka, Jessica gick i förväg. Sen tröttnade jag och gick också, sen när P kom hem skälde jag på honom ett tag, sen gick vi och la oss. Men jag beslutade att jag kommer aldrig kunna tycka om han den där. Han har bevisat att det går inte. Låt mig slippa dig så mycket som möjligt.

Lördagen. Jag, P, en kompis till han och kompisens dotter gick till kyrkogården för att hälsa på en grav. (säger man så?) Sen gick vi hem igen, jag och P gick till valsta, så det blev en himlans lång promenad. Men Kompisens dotter var ju hemskt söt och kul att få se henne.
Sen var det middag hos P:s mamma med man, och lillebror. Spännande att få träffa dom. Kul, trevliga…men jag kände att det kanske blev lite föräldraröverdos för att vara första gången. Men men, det var i alla fall trevligt och kul att få träffa dom som sagt.

Söndagen. Har bestått av enbart slöande heeela dan, jag har hållt på att dö av trisstess, men karlsloken har ju inte varit så mycket att hänga i julgranen idag.
Sen åkte han till jobbet iaf, jag åkte hem, lagade mat, såg lite på tv, bakade kladdkaka och har pluggat lite och nu är jag faktiskt rätt trött. Så nu blir det nog sängen. Tänkte ta med mig byggteknikboken och läsa lite.

Ibland får man ju veta vissa saker, som man blir ganska chockad av, och som man inte rikigt förstår. Det kan vara svårt att veta hur man riktigt ska reagera, det är inte alltid det kommer en naturlig reaktion när man inser hur det ligger till. Så jag har bestämt mig för att inte reagera alls. Det angår inte mig, även om jag kan tycka det är väldigt konstigt. Men nu är nu, och det är så det är.

Och det här med att gå och lägga sig ensam. Suger. Big time.

Hade ju faktiskt tänkt och knåpa ihop ett längre inlägg förut, men jag orkade inte.

Trots allt mitt gnällande, så finns det ju väldigt många ljuspunkter i vardagen. Det är ju lite av min specialitet, att hitta ljusglimtar i det mesta. Vilket gör att jag nästan alltid känner mig rätt lycklig också. Men just nu behöver jag ju inte leta speciellt länge för att hitta en ljusglimt som gör mig lycklig i vardagstristessen. Han finns ju där brevid mig nästan varje morgon när jag vaknar! Jag hatar ju fortfarande morgnar, och önskar att jorden gick under varje gång väckerklockan ringde. Men jag vaknar med en lyckokänsla i magen.
Jag har alltid tänkt att är man singel länge, måste det ju senare bli jobbigt att behöva ha en till person att anpassa sig till. Jag har inte en enda gång tänkt att ”nu får jag anpassa mig efter honom” för att kompromissa liksom. Ungefär som att man gör en uppoffring. Visst undermedvetet anpassar jag mig säkert i vissa situationer, men aldrig så att jag tänker på det som en uppoffring. Allt känns liksom så självklart.
Man ska aldrig ta något förgivet, och det gör jag verkligen inte. Jag tänker nog varje dag på hur lyckligt lottat jag är. Och jag tror nog att jag både visar och säger det tillräckligt mycket för att du ska förstå.

Jag börjar känna mig fyrkant oftare och oftare. Jag tror skolan slukar mycket energi, även om jag tycker är kul, så tar det mycket tankeverksamhet. Man är orolig över att man inte ska klara vissa saker, eftersom det är så pass nytt. Jag kan väl inget om bygge liksom. Och LIAn, DEN suger mycket energi, om man bara skulle ha den fixad, så vore det så nice.

Hösten suger. Så är det bara. Tur att det snart är jul! I love xmas.

Nu är det en ny vecka, nya tag. Förra veckan var så där, jag vet inte varför… men jag kände mig inte som mig själv. Humöret var alldeles konstig och jag agerade inte som jag brukar i vissa situationer. Grejen är den att jag känner mig likadan nu med, och jag börjar tro att det är dom nya p-pillrerna som spökar. Dom kunde ju tydligen ge starkare biverkningar än trionetta. Vi får väl se hur det går.

Jag borde ta och plugga nu, men noll inspiration. Och skriva personligt brev till praktiken! Det SKA jag ha gjort innan dagen är slut, det andra är inte lika viktigt. Eller inte lika akut ska jag väl säga.

På fredag bär det av till göteborg, och födelsedagsfest där nere på lördagen! Jannes 50-års fest! Ska bli intressant. Men jag hade ju lite viljat vara hemma den här helgen också eftersom P ska springa tjurruset på lördag. Men men, ibland blir det så. Jag är grymt imponerad på honom iaf, har suttit och kollat på filmer från tidigare år, herre gud va jobbigt det ser ut.

Jag tror ju lite på det där med Karma och nu tror jag karma har gett sig på mig!
Nyss fick jag sms av unge herr L! Det var liksom grädden på moset efter det andra. Och varför hör han av sig just nu? Han vet mycket väl att jag är upptagen, men han vet också hur svag jag var för honom väldigt länge förr i tiden. Men vet du vad! Det är jag inte längre.
INGET kan få mig att ändra mig, och INGEN kan få mig att begå ett snedsteg. Absolut ingenting. Så in your face Karma!
Det är bara han! Det är bara du, du, du, du. In my mind, all the time! Du ger mig all ingredienser jag behöver i precis lagom mängd. Spänning, trygghet, kärlek, utrymme, tillit, skratt, närhet och allt annat jag inte kan komma på just nu.
Jag är din, och enbart din!

Jag stör mig på rätt många människotyper, men vissa mer än andra.
En av dem som ligger i mer kategorin är sådana som tror sig få en andra chans. Visst i många sammanhang ska man naturligtvis få en andra chans, alla människor kan tabba sig.
Men hur tror sig vissa människor vara så överlägsna att dom efter en total diss, efter att dom satt sig över en totalt, ska kunna ångra sig och få en ny chans?
Att man ens har mage om att fråga nått sånt, tyder ju bara på att man tror sig fortfarande vara bättre än den andra personen, alltså har inget förändrats.
Om man nu kommer på sitt misstag i efterhand och insåg vilket fel man gjorde, så får man nog stå sitt kast och lära sig utav sitt misstag den gången.

Vet ni, den här veckan gick jag i skola måndag och tisdag och är ledig resten! Vet ni hur fett nice det är! Jag skulle ju kunna jobba, sec behöver ju personal heeela tiden eftersom man får flera sms flera gånger om dagen från dom. Men ska passa på att njuta av att vara ledig, jobba 5 dagar i veckan hinner jag göra i 40 år sedan.

Sov så gott så inatt, va nog längesen jag sov så gott faktiskt, riktigt så där så man kände när man vaknade att man hade sovit gott. Det gjorde jag inte natten innan, då vaknade jag precis hela tiden av nån konstig anledning. Det resulterade i att jag var fett trött igår, försökte med allt i skolan för att orka hålla mig vaken, kaffe, godis, frukt osv osv. Men jag fick nästan sitta och hålla upp ögonlocken iaf.
Vilket blev väldigt opassande igår eftermiddag också, eftersom i deras ögon blev ju jag naturligtvis det svarta fåret då, för så funkar man ju. Men det var inte jag som gjorde valet, jag sa vad JAG tänker göra och sen får han välja utifrån det, och jag skulle ha accepterat båda valen. Och det visste han.
Men jag måste lära mig att inte få dåligt samvete över att säga nej när jag verkligen inte orkar, man måste ju se efter hur man själv mår i första hand?

Ikväll blir det bodytoning!