Helgen plus lite funderingar.

Den här helgen har ju varit full rulle, tur att man är ledig imorgon också så man får lite vila.
Började lite lätt redan i torsdags, då var vi hemma hos Ida, beställde hem lite mat och drack lite. Men det blev ändå en väldigt tidig kväll, så jag gick hem till P och sov där, han hade precis hunnit lägga sig men inte somnat.
Fredagen. Jag, jessica och Ida åt middag hemma hos Ida. Började dricka…fortsatte dricka… fortsatte lite till. Ja ni förstår. Sen begav vi oss till Lindvägen där vi skulle på inflyttningsfest part 2 hos en snubbe, på vägen mötte vi upp P och hans gäng, dom var rätt många. Och när vi väl kom dit, så var där också redan väldigt många! Det var väldigt trångt. Men typ alla man nånsin träffat var där kändes det som, och det var riktigt kul faktiskt. Även om man gillar vissa människor mer än andra. Sen gick vi hem.
Det gick ju som det gick. P och den andra P började bråka, Jessica gick i förväg. Sen tröttnade jag och gick också, sen när P kom hem skälde jag på honom ett tag, sen gick vi och la oss. Men jag beslutade att jag kommer aldrig kunna tycka om han den där. Han har bevisat att det går inte. Låt mig slippa dig så mycket som möjligt.

Lördagen. Jag, P, en kompis till han och kompisens dotter gick till kyrkogården för att hälsa på en grav. (säger man så?) Sen gick vi hem igen, jag och P gick till valsta, så det blev en himlans lång promenad. Men Kompisens dotter var ju hemskt söt och kul att få se henne.
Sen var det middag hos P:s mamma med man, och lillebror. Spännande att få träffa dom. Kul, trevliga…men jag kände att det kanske blev lite föräldraröverdos för att vara första gången. Men men, det var i alla fall trevligt och kul att få träffa dom som sagt.

Söndagen. Har bestått av enbart slöande heeela dan, jag har hållt på att dö av trisstess, men karlsloken har ju inte varit så mycket att hänga i julgranen idag.
Sen åkte han till jobbet iaf, jag åkte hem, lagade mat, såg lite på tv, bakade kladdkaka och har pluggat lite och nu är jag faktiskt rätt trött. Så nu blir det nog sängen. Tänkte ta med mig byggteknikboken och läsa lite.

Ibland får man ju veta vissa saker, som man blir ganska chockad av, och som man inte rikigt förstår. Det kan vara svårt att veta hur man riktigt ska reagera, det är inte alltid det kommer en naturlig reaktion när man inser hur det ligger till. Så jag har bestämt mig för att inte reagera alls. Det angår inte mig, även om jag kan tycka det är väldigt konstigt. Men nu är nu, och det är så det är.

Och det här med att gå och lägga sig ensam. Suger. Big time.

My life would suck without you.

Hade ju faktiskt tänkt och knåpa ihop ett längre inlägg förut, men jag orkade inte.

Trots allt mitt gnällande, så finns det ju väldigt många ljuspunkter i vardagen. Det är ju lite av min specialitet, att hitta ljusglimtar i det mesta. Vilket gör att jag nästan alltid känner mig rätt lycklig också. Men just nu behöver jag ju inte leta speciellt länge för att hitta en ljusglimt som gör mig lycklig i vardagstristessen. Han finns ju där brevid mig nästan varje morgon när jag vaknar! Jag hatar ju fortfarande morgnar, och önskar att jorden gick under varje gång väckerklockan ringde. Men jag vaknar med en lyckokänsla i magen.
Jag har alltid tänkt att är man singel länge, måste det ju senare bli jobbigt att behöva ha en till person att anpassa sig till. Jag har inte en enda gång tänkt att ”nu får jag anpassa mig efter honom” för att kompromissa liksom. Ungefär som att man gör en uppoffring. Visst undermedvetet anpassar jag mig säkert i vissa situationer, men aldrig så att jag tänker på det som en uppoffring. Allt känns liksom så självklart.
Man ska aldrig ta något förgivet, och det gör jag verkligen inte. Jag tänker nog varje dag på hur lyckligt lottat jag är. Och jag tror nog att jag både visar och säger det tillräckligt mycket för att du ska förstå.

Be there or be square

Jag börjar känna mig fyrkant oftare och oftare. Jag tror skolan slukar mycket energi, även om jag tycker är kul, så tar det mycket tankeverksamhet. Man är orolig över att man inte ska klara vissa saker, eftersom det är så pass nytt. Jag kan väl inget om bygge liksom. Och LIAn, DEN suger mycket energi, om man bara skulle ha den fixad, så vore det så nice.

Hösten suger. Så är det bara. Tur att det snart är jul! I love xmas.

where am i?

Nu är det en ny vecka, nya tag. Förra veckan var så där, jag vet inte varför… men jag kände mig inte som mig själv. Humöret var alldeles konstig och jag agerade inte som jag brukar i vissa situationer. Grejen är den att jag känner mig likadan nu med, och jag börjar tro att det är dom nya p-pillrerna som spökar. Dom kunde ju tydligen ge starkare biverkningar än trionetta. Vi får väl se hur det går.

Jag borde ta och plugga nu, men noll inspiration. Och skriva personligt brev till praktiken! Det SKA jag ha gjort innan dagen är slut, det andra är inte lika viktigt. Eller inte lika akut ska jag väl säga.

På fredag bär det av till göteborg, och födelsedagsfest där nere på lördagen! Jannes 50-års fest! Ska bli intressant. Men jag hade ju lite viljat vara hemma den här helgen också eftersom P ska springa tjurruset på lördag. Men men, ibland blir det så. Jag är grymt imponerad på honom iaf, har suttit och kollat på filmer från tidigare år, herre gud va jobbigt det ser ut.

Welcome to the Karma Hotel

Jag tror ju lite på det där med Karma och nu tror jag karma har gett sig på mig!
Nyss fick jag sms av unge herr L! Det var liksom grädden på moset efter det andra. Och varför hör han av sig just nu? Han vet mycket väl att jag är upptagen, men han vet också hur svag jag var för honom väldigt länge förr i tiden. Men vet du vad! Det är jag inte längre.
INGET kan få mig att ändra mig, och INGEN kan få mig att begå ett snedsteg. Absolut ingenting. Så in your face Karma!
Det är bara han! Det är bara du, du, du, du. In my mind, all the time! Du ger mig all ingredienser jag behöver i precis lagom mängd. Spänning, trygghet, kärlek, utrymme, tillit, skratt, närhet och allt annat jag inte kan komma på just nu.
Jag är din, och enbart din!

No one gets a second chance

Jag stör mig på rätt många människotyper, men vissa mer än andra.
En av dem som ligger i mer kategorin är sådana som tror sig få en andra chans. Visst i många sammanhang ska man naturligtvis få en andra chans, alla människor kan tabba sig.
Men hur tror sig vissa människor vara så överlägsna att dom efter en total diss, efter att dom satt sig över en totalt, ska kunna ångra sig och få en ny chans?
Att man ens har mage om att fråga nått sånt, tyder ju bara på att man tror sig fortfarande vara bättre än den andra personen, alltså har inget förändrats.
Om man nu kommer på sitt misstag i efterhand och insåg vilket fel man gjorde, så får man nog stå sitt kast och lära sig utav sitt misstag den gången.

mycket ledig

Vet ni, den här veckan gick jag i skola måndag och tisdag och är ledig resten! Vet ni hur fett nice det är! Jag skulle ju kunna jobba, sec behöver ju personal heeela tiden eftersom man får flera sms flera gånger om dagen från dom. Men ska passa på att njuta av att vara ledig, jobba 5 dagar i veckan hinner jag göra i 40 år sedan.

Sov så gott så inatt, va nog längesen jag sov så gott faktiskt, riktigt så där så man kände när man vaknade att man hade sovit gott. Det gjorde jag inte natten innan, då vaknade jag precis hela tiden av nån konstig anledning. Det resulterade i att jag var fett trött igår, försökte med allt i skolan för att orka hålla mig vaken, kaffe, godis, frukt osv osv. Men jag fick nästan sitta och hålla upp ögonlocken iaf.
Vilket blev väldigt opassande igår eftermiddag också, eftersom i deras ögon blev ju jag naturligtvis det svarta fåret då, för så funkar man ju. Men det var inte jag som gjorde valet, jag sa vad JAG tänker göra och sen får han välja utifrån det, och jag skulle ha accepterat båda valen. Och det visste han.
Men jag måste lära mig att inte få dåligt samvete över att säga nej när jag verkligen inte orkar, man måste ju se efter hur man själv mår i första hand?

Ikväll blir det bodytoning!

sen sist.

Nu var det hemskt längesedan sist, inte haft nån bloggork alls.
Men nu är jag alldeles ensam så nu så har jag tid övers.

Tunisien var nice, eller det var nice att va på semester! Sol, bada och bara va. Men det är inget land jag skulle åka tillbaks till tror jag, inte sousse iaf. Tyckte det var en smutsig och allmänt… otrevlig stad faktiskt. Lite besviken på så vis. Men som sagt, skönt med semester! Varmt var det! Och hotellet var riktigt trevligt och fint!

Efter det har jag väl mest gått i skolan, fick VG på Cad tentan! Duktiga ja, och klarade båda matte tentorna också! Bra start i alla fall.

Förra lördagen var vi på Ladies Night i globen också! Eller ericsson globe arena. Det var riktigt kul! Man hade hört lite dålig kritik om det, men jag höll inte alls med, tyckte det var jätte kul och bra show!

Idag bestod hela förmiddagen av att vara bakis hemma hos heter efter en lite väl blöt kväll igår! Men riktigt nice var det. Sen nu ikväll har jag faktiskt bakat kanelbullar! Det är ju kanelbullens dag imorgon, så jag tänkte då får man väl slå på stort och baka egna bullar! Har ändå inget bättre för mig ikväll, karln är ju ute på stan med jobbvänner, och dom där andra… ni vet, har jag absolut ingen lust att umgås med för tillfället.
Men man har ju blivit så sjukt bortskämd med sällskap! Men det är nice, jag gillar det.
Jag är fortfarande kär kär kär! Tror jag blir mer och mer kär liksom.

Tunisien!

Efter ett tönt-inlägg kommer nu ett coolt inlägg

Snaaart åker jag och min Jessica till tunisien! På söndag 05.55 för att vara mer exakt! Sol, bad och party! Just her and me!
Fan så nice det ska bli!! Känns nästan lite overkligt, tiden gick så fort!
Har börjar packa iaf! Eller är typ klar men sånt jag kan packa ner redan nu. Kläder och skor.

En gång i tiden

En gång i tiden så tyckte jag att flirta var riktigt roligt, nästan lite som en hobby. Det var själva flirtandet i sig jag tyckte var roligt, inte resultatet av det.
Spana på hunkar som kunde få bli offer för lite flirtande var nått man kunde sysselsätta sig med länge. ”Att spendera en natt med honom skulle jag inte banga på”.

Men sen en dag för 7 veckor sedan så hände det nått. Allt det där försvann. Det var inte alls lika kul längre. Det fanns inget nöje alls i att spana på möjliga objekt, eller snarare så att inga kändes längre som möjliga objekt. Det dök upp en pojk, som helt plötsligt blev den enda som var kul att spana på.
Det tog mig ungefär en halv kväll att inse att jag tycker om den här killen. Sen tog det mig kanske ytterligare 2 dagar att bli kär i honom. Iaf lite.

En gång i tiden när jag fattade tycke för någon, som kände likadant tillbaks, brukade jag nästan få lite klaustrofobi, lite frihetsberövande känsla. Ungefär som att man måste offra nånting, för att få det andra. Såg inga möjligheter att kombinera kakan och kaffe. Jag vet inte om det var för att jag inte riktigt ville, eller för att det helt enkelt var en sådan sorts kaka som inte passade till kaffet.

Men nu är det inte så. Jag känner inte alls att jag ger upp nånting annat, för att få det här. Jag ser det bara som en ny trevlig del, som får plats i mitt liv…det har liksom funnits en liten lucka för det, bara att jag inte riktigt vetat om det. Jag har inte alls nån frihetsberövande känsla, snarare tvärtom. Jag har fått mer peace and quiet innut i mig.

En gång i tiden, så var det inga konstigheter alls att gå och lägga sig helt ensam. Det var liksom så det var, inget jag ens reflekterade över. Saknade inte att ha nån brevid mig i sängen, bråka om täcket med någon.
Men nu 7 veckor senare, kan jag knappt somna när jag går och lägger mig själv. Jag tycker det är hemskt tomt och jag har så mycket täcke att jag nästan inte vet vart jag ska göra av allt.

Ju mer jag hänger med dig, ju mer saknar jag dig när jag inte hänger med dig. Does it make sense?

(L)